B.K.Öijer

en dag om hösten

när solen grep om dina axlar

satt du ändå främmande och oåtkomlig

med ögon som ansträngde sej fram

genom det mörka fördragna rummet inom dej

och du ser hur alla dina saker

föremål och minnen

suddas ut från sina platser

tagit sej närmare sängen och börjat

brytas ner till tyg

i det osynliga gulnade seglet

som i alla år hörsammat dina andetag

när det obevekligt fyllts upp och spänts

för att ta dej med ut ur det här livet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s