Ingela Strandberg

Granen utanför min skogskoja

liknar en fattigpräst

från artonhundratalet

en utbrytarkung

med nedblåsta fågelbon

Solen har lagt sig i moln

som en blodsprängd äggula

upphälld på ett fat

och kojan är full av granmörker

Jag måste berusa mig

med ormvråkens mässingsblanka klockor

för att stå ut

Nu sover vi snart

Spindlarna håller redan

på att sy ihop oss med nattens foder

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s