B.K.Öijer

jag delar den rymd

där varje människa stämt möte

med sej själv

och där ingen människa fått

fotfäste i en annan

jag ser mej återvända till den plats

där mina tankar först fann sin verkan

den plats där jag lät mina tankar

och min längtan

skingras i blåsten som läkemedel

ur en framsträckt hand

och jag såg hur dom spreds

hur dom långsamt sjönk in över skogsbranterna

och dom slagna brustna sjöarna

som ännu en gång kontaktat mej i sömnen

för att säga att det är försent

och sedan viska

att det är meningen att det ska vara så

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s