Stridsrop utan insikt

Stefan Löfvén vill gå till strid som den svenska modellen, det deklarerade han i gårdagens tal. Frågan är vem som är villig att göra honom sällskap.

Dagen efter högtidsförhållandet av Olof Palme höll statsminister Löfvén tal på Rågsveds servicehus utanför Stockholm. Socialdemokraterna hade under dagen letat fram ett av Palmes tal om den svenska modellen för att göra en snygg övergång från minnesdagen till den aktuella situationen. En situation där flera politiker och experter identifierar arbetsmarknadens parter som ett hinder för människor att ta sig in i samhället. Detta kallar Löfvén för en attack. Det är inte konstruktivt i ett läge där regeringen, enligt Riksrevisionen, inte klarar av att göra en korrekt bedömning av hur omfattande och långvarigt utanförskapet för nyanlända kommer att bli. I talet betonade statsminister Löfvén också gemenskapen som vår viktigaste tillgång. Det är nog korrekt. Sverige är det enda landet i OECD-gruppen där det lönar sig mer att gå från högstadiet till gymnasiet än att gå från gymnasiet till högskolan. Anledningen till att svenskar accepterat det höga skattetrycket och det låga löneläge som gör det ekonomiskt meningslöst att ta en högskoleexamen är en känsla av samhörighet. Denna samhörighet kommer sig av att i stort sätt alla i landet har förfäder som i sitt anletes svett fått denna karga avkrok i Europa att blomstra, detta skedde både före och efter att Socialdemokraterna la beslag på begreppen ”flit” och ”arbetsmoral”. Stefan Löfvén är kanske medveten om hur skör denna gemenskap är. Han var noga med att betona att det är EU som bär ansvar för höstens flyktingvåg och att han inte ska låta den upprepas. Detta samma dag som EU:s flyktingorgan Frontex visar att 60 procent av de som migrerade till EU förra året saknar asylskäl.

Rättvisa handlar om att ge människor vad de förtjänar. Det gäller på alla områden, för alla människor. Inte ens en grupp tjuvar klarar av att hålla sams om någon får mer eller mindre byte än han förtjänar. Rättskipning, inte i en enbart juridisk bemärkelse, är något av det svåraste man kan ägna sig åt. Det kräver integritet, insyn i saken och att man bortser från sina egna intressen. Det är redan många som givit upp om att Sverige ska kunna vara ett rättvist samhälle där folk får vad de förtjänar, både vad gäller belöningar och straff. Något som lett till fler, både till höger och vänster, låter egenintressen råda fritt. Om detta vittnar dagens hårda debattklimat.

Solidaritet och rättvisa är fenomen som kräver fingertoppskänsla för att de inte ska skära sig och upplevas som motparter. Den svenska arbetsmarknaden och gemenskapen har höga trösklar och en hög medlemsavgift i form av skatt. Om 60 procent av de som vill ”gå med i klubben” inte har asylskäl och dessutom saknar förutsättningar att komma i arbete inom en rimlig tid finns en risk att andra ger upp intresset för gemenskapen. Statsministern verkade dock inte allt för oroad. Han talade om att Sverige ska vara ett land ”där din framgång blir allas vår framgång”. Risken är att allt färre tolkar det som något positivt. Den solidaritet och tillit som präglat det svenska samhället är värdefulla tillgångar som förutsätter att rätten får råda även när de ska sträckas ut till flera.

Källa:SMP

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s