B.K.Öijer

jag lyssnar

i en tyst öde våning

jag hör hur skymningshanden trevar

jag känner hur den hänger något om min hals

som får din frånvaro

att lysa till och skära in

jag behövde dej

som man behöver en drog för att överleva

jag behövde dej som man behöver luft att andas

och ännu en natts tankar

kring vad som egentligen hände mellan oss

föder fram en ljudlös spöklik underjord

som blommar och får sitt regn

av förälskade som bara minns hur dom

skakade till och skildes

som bara minns hur dom formade sina läppar

och blåste ut varandra

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s