Ankorna i Ronnebyån

Ankorna i Ronnebyån simma så fint

hon bruka titta på dom

nu

det var för flera år sedan

ankorna började fångas och ätas upp

Annonser

B.K.Öijer

med ena handen vågrätt

framför din mun

kunde du blåsa ut ett svagt

blått dis

över rummet med dom nakna

vitkalkade väggarna

detaljer ur tidigare liv

klarnar hos dej

du nämner ett barn som inte

går ut till dom andra och leker

du brukar lyssna in i hans huvud

och höra väsande simtag

närma sej den mark han satts

för att skydda

Nils Ferlin

Det slår mej så egendomligt detta
– en liten tidningsnotis-: att stjärna
som dog för två tusen år sedan
lyser oss än i dag.
Thy styr jag mitt skepp efter döda stjärnor.
Till vad?
Men Karlsson har vunnit första priset
i trestegshopp och Sverige går opp!
Sverige är populärt – Orrefors, Stadshuset,
Stadshuset, Orrefors. – Konungen jubilerar
Per Albin regerar och Sverige går opp. – Som sagt.
Jämsides med de stora nationerna.
Portvakten på Östermalm uppfinner nytt
medel för bombanfall, patenterat Hemskydd.
Något slags paraply, kanske?
Sverige går opp – gemytligt och populärt!
och världen går fram.
Världen går fram, kräftan botas, televisionen kommer
Och Knickerbocken skriver om Skodaverken.
Knickerbocken skriver om Skodaverken men med
mikrobernas hjälp skulle vi kunna utrota
ett land av ex.vis Tjeckoslovakiens storlek
på tjugo minuter. – Gemytligt och populärt!
Som Oxford.
Världen går fram – Sela! – kristligt och populärt,
kanonerna dundra och de små flyttfåglarna
hjälper vi över Alperna. – Singlande ned som löv
för kölden och snön med sina fattiga vingar
Ack, svalor – 170 kilometer i timman!
Vi flyger snart åttahundra.
Men stjärnorna når vi inte.
Varken i min tid eller din,
Johansson.
Stjärnorna når vi ej.
Men detta är deras fåfänga: att de speglar sej
i varenda vattenpuss.
T.o.m när de blivit döda.

Verner von Heidenstam

När människorna sova

vid sommarnattens sken

och tusen röster lova

sin fröjd från gren till gren,

då purpras lingonriset

av stilla skyars gull;

då hägrar paradiset

än över jordens mull.

Du äng, låt kalkar glimma

kring älvans lätta häl!

Du paradisets timma,

din dagg gjut i vår själ!

Än jublar fågelsången

kring gryningsljusa sund

så klar som första gången

i tidens första stund.