Gårdagens uppgifter från Säpo var sannerligen inte särskilt muntra. På sju år har antalet våldsbejakande islamister, läs potentiella terrorister, ökat från hundratals till tusentals i Sverige. Även om inte alla har viljan eller förmågan att företa något allvarligt tvekar inte Säpo generaldirektör att tala om en kris/katastrof av historiska mått. Säpos resurser ansträngs och kommer att ansträngas hårt.
Behöver Säpo mer anslag för detta bör de få det. Det här om något är en statlig kärnverksamhet. Men hotbilden är mer komplex än så. I senaste numret av veckomagasinet Fokus ges en kuslig skildring av vilken typ av svårigheter som kan uppstå av annat slag än den rent polisiära terroristbekämpningen.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, tog för ett tag sedan sig att publicera en förstudie om Muslimska brödraskapets aktiviteter i Sverige. Uppdraget gick till en trio i vilken den kände terrorforskaren Magnus Norell ingick. Det var ett ”första försök att formulera en kunskapsöversikt” av rörelsen eftersom en sådan saknas i Sverige. Man kom fram till att flera muslimska organisationer, inte minst Sveriges unga muslimer, var kopplade till Brödraskapet i något som höll på att formas till ett parallellsamhälle.
Detta ledde till en ström av samtal och mejl från personer som ställde frågor på frågor, och gärna med anklagelsen islamofobi. Samtalen blev tillslut övermäktiga att hantera och MSB fick övergå till att enbart hantera alla ärenden per mejl. Dessa hade karaktären av begäran om att all mejlväxling som förekommit mellan x och y under studien, begäran om personuppgifter om de som hade varit inblandade, och ytterligare uppgifter apropå om de uppgifter som MSB redan levererat och JO-anmälan när det inte skett fort nog. Och misstänkliggörande om rasism och islamofobi.
MSB blev själv utsatt för det slags informationsangrepp som man har i uppgift att analysera. Det handlar alltså inte om hot och våld, utan om ett raffinerat slag av påtryckning, med full vetskap om den Sveriges offentlighetsprincip och legalbyråkratiska strukturer. Av personer med tid och resurser. Magnus Norell konstaterar att det är en känd strategi utomlands men att det är första gången den utövas i Sverige.
Resultatet? Det lyckades. MSB har alldeles nyss meddelat Norell sitt beslut att inte gå vidare med studien om Muslimska brödraskapet – på grund av allt ”bråk”
Det finns många trådar att nysta i detta men en som inte bör förbises är den osynliga men ack så slitna identitetspolitiska ideologin. Den som format begreppet islamofobi till ett politiskt vapen ur vars ammunitionslager flera sammansvetsade nu alltså har tystat en statlig myndighet;en del av ett bredare samhällsmönster enligt vilken ändelse – fobi länge använts av vänstern som ett slagträ att svinga mot vem man än vill fula ut ur det offentliga samtalen. Om man efter detta tar intryck och idkar självkritik? Jag tvivlar.
Hur som, två kommentarer i en blixtbelysning:
Säpos generaldirektör: ”Vi har aldrig sett något liknande i den omfattningen förut”
MSB:s operativa chef: ”Jag har jobbat i staten i drygt trettio år och aldrig varit med om något liknande”
Som sagt, inte så muntert.
Källa:SMP
Att en sådan viktig studie läggs ner tyder väl på att politiker är inblandade.MSB är en statlig myndighet som sorterar under Justitiedepartementet.
